Alla inlägg under oktober 2011

Av Helena Börjesdotter - 4 oktober 2011 05:37

Har suttit i natten och läst min pappas egna ord i berättelsen om hans liv. Skönt att "höra" honom berätta för mig. Jag har gruvat mig så hemskt för det, men det kändes skönt.

Jag har hemskt ont i urinblåsan och har suttit med värmekudde hela natten, för att lindra smärtan tills jag ska till doktorn i morrn och tänkte att jag nu skulle ge mig i kast med att läsa pappas bok, när jag ändå är uppe. Det tog ett bra tag innan jag vågade.


Läste pappas ord och det var intressant och spännande och roligt. Efter något kapitel orkade jag dock inte mer och började gråta. Jag grät för att jag hade ont, jag grät för att jag är jättetrött.

Jag grät för att jag visste så lite om min pappa, jag grät för att vi kommit varandra så nära på slutet att jag kanske kunnat få veta allt sådant av honom direkt.


Han hade ju skrivit klart "boken" och hade jag fått läsa den då, när han levde så hade jag ju kunnat fråga saker och pratat med honom om det.


Jag grät för att jag på slutet älskade min pappa - precis som han var - även om jag var arg på honom ibland.

Jag grät för att jag saknar honom, för att jag längtar efter honom och för att jag blir frustrerad för att han aldrig kommer och hälsar på nån gång!


Jag grät för att han inte får veta att jag har hittat någon jag tycker om. Jag grät för att han ligger i en grav, och det är nog nästan det värsta - att han prompt skulle ligga i en grav, i jorden.


 Jag är arg på honom för det. Jag vill inte att han ska ligga där!


Men jag är GLAD för att jag kan "höra" hans ord, att han "berättar" för mig. Jag är glad att jag hann säga:


 "Jag älskar dig"


Jag önskar bara så hett att jag äntligen hade kunnat få lära känna den pappa som jag levt med i 46 år, att vi kunnat få några fler år att närma oss varandra ännu mer på. Att jag skulle ha fått chansen att säga "Jag älskar dig" fler gånger!


Jag saknar dig pappa, jag längtar efter dig och vill inte vänta längre på att du ska komma och hälsa på! Jag vill höra din röst i telefonen igen, jag vill känna doften av ditt rakvatten. Jag längtar efter känslan av dina mjuka och rutiga flanellskjortor - jag har dem i min garderob, men jag vill att de skall sitta på din varma och lite böjda kropp.


Jag önskar jag fick höra ljudet av dina tofflor över golvet, dina snörvlingar när du kommit in efter att ha matat hunden eller skottat snö, hämtat dricka till julbordet och jag saknar känslan av din hand på min axel. Jag saknar dina mail och dina upptåg, jag vill skratta igen åt att du skrattade så hejdlöst åt dina egna skämt.



Jag önskar jag fick sitta i rummet i Hellix, i Linsell - ditt hem - och prata om allt möjligt, bara du och jag.



Jag tror jag ska gråta lite till, för att du försvann från mig, men ändå lämnade dina ord till mig att läsa. Jag ska gråta av saknad och lättnad. Jag kan alltid gå tillbaka till dina ord och i framtiden "höra" dig, när jag saknar dig!


Älskade pappa, kom tillbaka!


 
   Pappa Lussar för mamma  

  





Tillbaka till startsidan

 http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/

Av Helena Börjesdotter - 2 oktober 2011 18:12

Jag har under många år och tillfällen (vilket jag antar de flesta någon gång gjort)  iaktagit släktfejder – oftast i samband med arv, men också i till exempel en familj där föräldrar och barn inte alls går ihop ihop. Där alla andra på något vis är tvingad att välja sida, vid dop, födelsedagar osv. Vid syskonrivalitet, där samma fenomen uppstår. Stora problem i "bonusfamiljer" med nya medlemmar där rivalitet och svartsjuka ställer till det för i första hand barnen, men också för de andra som är runtom.


Min undran är dock:


Hur i hela friden definierar man SLÄKT nuförtiden? VAD ingår i en familj?

En nära familj, en utökad familj eller, som sagt, SLÄKT?


 

Många släktord har ju fått en anings dålig klang, som till exempel svärmor och styvmor – av kanske stundom förklarliga skäl.  Ett i mitt tycke lite olustigt ord är: särkullsbarn (ett rent juridiskt ord) –  det är de barn man har med sig i boet om man gifter om sig. De barnen har inte samma rättigheter – i frågan om arv – som de gemensamma har.


Idag hör man ju i alla fall många trevliga ord på olika människor i ”släkten”: bonusbarn, plastmamma, extrapappa - dubbelmorfar eller dubbelmormor (alltså den som gift om sig med ens mormor och  morfar vid deras skilsmässa) då har man ju två av varje liksom.


Vad räknas då som nära familj?


  • Biologiska barn?

  • Biologisk mamma och pappa?

  • Biologiska syskon?


Vad är en utökad familj?


  • Biologiska mor och farföräldrar?

  • Biologiska barnbarn?

  • Biologiska syskonbarn?


Vad är övrig släkt?


  • Biologiska fastrar, farbröder, mostrar osv?

  • Svågrar, Svägerskor?

  • Biologiska kusiner och nästkusiner (tremänningar)?

  • Osv...


Allt detta kan väl alla hålla med om, antar jag, men vad händer då med adopterade barn, barnbarn, syskon, kusiner osv?


Hur ställer vi oss till samkönade äktenskap där den ena föräldern är biologisk (inseminerad), men föräldrarna ändå är gifta?


Hos exempelvis två homopar av olika kön som skaffar barn med varandra. Räknas då bara de biologiska föräldrarna som familj, även om barnen har två pappor och två
mammor?


Hur blir det i ett straight förhållande där bara den ena av föräldrarna kan få barn, och man väljer en ägg eller spermadonator?


Eller varför inte krångla till det ordentligt: en mormor som är surrogatmamma till sitt eget barnbarn!

Vad i hela skjortan ska man kalla henne då?


Sen kommer vi ju till hela det området som kanske kan kallas blandfamiljer: dina barn, mina barn, våra barn, plast eller bonusmammor och pappor, extrafarfar osv?

Farmor och farfar till mina egna biologiska barn, kan jag fortfarande räkna dem som MIN släkt fastän jag och barnens pappa är skilda? Hur blir det med mina bonusbarn om jag går ifrån deras pappa, kan de fortfarande vara mina bonusbarn? Är man fortfarande bonussyskon om föräldrarna skiljer sig?


Hur gör man med nära, kära vänner, kan man räkna dessa som familj?


Många frågor blir det, och jag antar att vi alla definierar allt detta utifrån våra egna
referenser – kanske?

Det finns ju till exempel sambolagar som ska underlätta lite, men som i ett väldigt känt fall visar det sig att det inte riktigt fungerar som det var tänkt.


Stieg Larsson och hans ”familj”  -  vem sjutton är familj i DET fallet?



En sak jag noterat på senare tid i frågan om släktfejder – hur nu dessa släkter än ser ut eller definieras av de inblandade – är att mycket sker helt öppet på nätet!


En gång publicerat på nätet, alltid på nätet!


Det är så lätt att slänga ur sig saker i hettan, sätter man sådant på pränt så får man problem. Det går ju så jädra fort att slänga iväg ett meddelande idag. Ett tryck på enterknappen och det är kört. Hur mycket man än ångrar det, kan man liksom inte ta tillbaka det. Motparterna kan ju skärmdumpa, kopiera eller spara på annat vis. Många har kanske redan läst det. ALLT man har slängt ur sig i stunden kan
ju sparas som ”bevis”. Det gäller ju även via telefoner – sms och mms, speciellt med  touchtelefonerna, där du bara behöver vara det minsta fet om fingrarna, så har du skickat ett hotmeddelande till Pentagon liksom.


Man kan väl säga om ”forntidens” släktfejder också, att: sagt ord låg där det lagts!

Då kunde man ju dock undvika varandra på ett annat vis, man kunde helt sonika ge sjutton i att träffas, elda upp pappersbreven man fick, kanske eventuellt smita till en annan landsända – då var åtminstonde avstånden så svåra att överkomma att man slapp släkten på grund av det.


Idag har vi ju knappt en chans att komma undan.


Sverige är ju ett av världens mest öppna länder. Vi har i princip koll på varenda människa som befinner sig i landet av det ena eller andra skälet. Om man inte finns på Eniro, Hitta.se eller dylikt, kan man kolla med skattemyndigheten vart människan är folkbokförd. Annars är det ju i de flesta fall rätt enkelt att bara googla fram dem. De flesta har ju Facebook, My Space, har lagt ut något på YouTube eller har msn eller något annat socialt medium. Har du bara använt ditt betalkort EN gång, finns du där, har du varit in på en porrsajt, är du registrerad där, vad du än gör på nätet är du registrerad. En vanlig Arvidsson kanske inte kan trolla fram information om sådant, man kanske behöver lite mer kunskap än så, men det behövs inte mycket, trots allt.


Långt (som vanligt)  med många funderingar blev mitt inlägg idag, men jag tror vi måste fundera på allt det här. Tekniken och samhället förändras i så snabb takt
att vi måste försöka hinna ikapp med våra värderingar och vår förståelse för hur allt fungerar idag.


Hur ser MIN familj ut, vart ligger MINA lojaliteter. Det är så lätt att förstöra de sköra banden vi har med de vi väljer att kalla familj eller släkt idag.


 

Så ... ALLA ... ni, där ute – ångra er INNAN ni trycker på enterknappen!

Annars kanske en hel släkt är trasig inom några minuter!


  

Ps: Kom ihåg att livet är skört - på bråkdelen av en sekund kan det vara slut, och vad gör man DÅ med en olöst konflikt?
Ds.


Tillbaka till startsidan

http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/

Nena, dä ä ja dä.


Jomenvisst. Nu är jag här...alltså just här och ingen annanstans.

För att klargöra det hela citerar jag Fem myror är fler än fyra elefanter:

"där är där, där man inte är, här är här, där man är"

Annorlunda
men ändå en helt ovanlig människa...

Vad jag skrivit

Kategorier

Bildrar

                                                      

                
                           
 

 

Vem där?

Arkiv

Länkar

Sök i bloggen

Många Fler Bildrar


Skapa flashcards