Alla inlägg under september 2014

Av Helena Börjesdotter - 13 september 2014 15:44

Har av påkommen anledning (bland annat val) funderat rätt mycket ett tag på hur vi människor fungerar i olika situationer och hur vi agerar utifrån empati och solidaritet eller bristen av.

I dessa valtider ser jag hur vänskaper förstörs och bekantskaper slutar att vara bekantskaper, men betraktar annat också som inte har med valet att göra och ser samma tendenser lite överallt av olika orsaker.
Jag ser också band som stärks och nya band skapas, hur andra former av sammanhållning och gemenskap bildas.
En svår, men också en hoppfull tid.

Jag utgår ifrån mig själv och går vidare därifrån. Jag har själv blivit "obekant" med gamla bekanta på grund av åsikter och jag har förlorat några som kunnat vara vänner, som har varit vänner, men som sållat bort mig - förmodligen av samma anledning som jag haft: man orkar inte käbbla hur mycket som helst. Jag har också fått nya bekanta för att vi tycker lika och att vi bryr oss om varandra, även om vi inte känner varandra så väl.

Jag tycker att man ska bry sig om varandra, dela med sig av det man har och det behöver inte vara ekonomiskt på något sätt, det kan vara ens tid eller kärlek som exempel, men det kan vara nåt som kostar pengar eller är pengar också. Man lyssnar när någon inte mår så bra eller när någon mår bra och någon lyssnar på en själv när man inte är lycklig längre. Ett givande och tagande alltså.
Ömsesidigt intresse kan man kanske kallla det eller ett likvärdigt behov av varandra.
Jag kan ta som exempel mig och min mamma, vi hjälper varandra med olika saker, det som den ene inte kan eller har tillgång till har den andre och så byter vi liksom - till bådas lycka.
Ett annat exempel är mina vänner, vi träffs kanske inte så ofta, men vi hör av oss till varandra i sorg och glädje och hjälps åt med att orka leva livet. Ibland hörs vi ofta och under vissa tider ganska sällan, men vi kan alltid lita på att den andre finns! Man har tillit till varandra, även om åsikter och förmågor ser olika ut. Att någon under några år behöver mer och i andra perioder i livet behöver mindre, det ingår.

Det kan också vara att jag önskar att de i Danderyd eller i Borlänge ska ha det bra, likväl som i Pakistan eller USA, för jag tror att vi alla påverkar varandra på det ena eller andra sättet och att vi har ett ömsesidigt behov, även om alla inte inser det.

Och så finns det andra... de man aldrig vet var man har och som nästan aldrig finns. De som inte har ett behov av en eller som rent av tycker förskräckligt illa om en. En del står en nära, andra finns i periferin.
Det kan, som nu i valtider, handla om ifall någon tänker på mig när de röstar eller om de hatar mig och mitt liv och därför röstar på några som kommer göra livet svårare för mig.
Det kan vara minst lika jobbigt vare sig det är de som står en nära eller folk i tjottahejti, geografiskt eller känslomässigt.
Ont kan det göra i alla fall.

Jag ser nu, efter en rätt lång tid här på jorden, hur folk med tiden förändras och hur de flesta faktiskt med åren blir mildare och liksom snällare, men också det motsatta. Folk som blir egotrippade, elaka och bittra.
Vad det beror på är jag i alla fall inte folk att sia om, i en del fall kan jag räkna ut det, men hos en del är det gåtor.

Har man växt upp i en miljö där empati och solidaritet fått råda, där omgivningarna hjälpts åt såsom jag tycker man ska hjälpas åt och man tycker ens barndom har varit fantastisk och ändå går och blir en människa som tänker mest på sig själv är svårt att förstå tycker jag. Men det är så många saker som avgör vilka egenskaper och beteenden vi har och kommer få.

Jag tycker att man ska finnas för varandra och visa ett intresse för andra, för vips så har du kanske det behovet själv.
Själv har jag i omgångar genom livet både behövt få och kunnat ge. På senare år har jag tyvärr haft ett större behov av att få än jag har kunnat ge och det verkar vara svårt för en del att klara av, att orka med det och slutar intressera sig eller slutar höra av sig. Ja det må ju vara var och ens rätt att välja vem man vill ha kontakt med, men nog känns det när människor struntar i en när man är som mest utsatt.

Jag har nyligen fått ett exempel till ur livet om hur människor kan ändra sig till det bättre och det är fantastiskt att se. Det jag har lite svårt att begripa är att man själv måste hamna i en situation för att begripa att den är jobbig.
Jag vet att man givetvis aldrig kan till fullo förstå hur det till exempel är att ha förlorat en älskad innan man faktsikt gjort det, men man ska väl ändå kunna förstå att det är svårt? Man borde kunna förstå att man själv kan bli drabbad vilket ögonblick som helst och därför ha förståelse, även om man inte förstår.

Jag sörjer över de förlorade, levande som döda, men går vidare med mitt liv och försöker se att framtiden kanske ger något annat som är bra, somligt går aldrig att ersätta, medan annat kanske blir minst lika bra eller bättre.

Jag hoppas på en bra framtid, för mig och för alla de jag älskar och tycker om!
Jag hoppas faktiskt också på en bra framtid för alla de jag inte känner, alla de som jag känt, men tappat kontakten med och de jag känner som jag inte tycker om!


Om jag trots allt kastar ur mig nåt i frustration, så är det just beroende på frustration. Jag är i sådant stort behov av andras välvilja och hjälp och när den välviljan och intresset försvinner eller faktiskt tas ifrån mig, så kan jag bli klumpig och säga dumma saker. Frustrationen måste få komma ut någonstans, jag ber om ursäkt för det. Däremot kan jag lova att jag aldrig säger eller gör saker för att jag vill andra ont, hur ledsen och trängd jag än känner mig.

I morrn tänker jag rösta och jag tänker rösta på det jag tror är det bästa för alla. I morrn tänker jag också fortsätta leva mitt liv med de resurser jag har och tänker inte bry mig om att tigga från någon som ändå inte vill dela med sig, av sin tid eller sina resurser. I morrn tänker jag fortsätta kämpa för att alla ska få ha det bra oavsett hur deras liv ser ut.
I morrn tänker jag fortsätta att försöka bli en bättre människa.

Kärlek!

  



Tillbaka till startsidan http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/

Nena, dä ä ja dä.


Jomenvisst. Nu är jag här...alltså just här och ingen annanstans.

För att klargöra det hela citerar jag Fem myror är fler än fyra elefanter:

"där är där, där man inte är, här är här, där man är"

Annorlunda
men ändå en helt ovanlig människa...

Vad jag skrivit

Kategorier

Bildrar

                                                      

                
                           
 

 

Vem där?

Arkiv

Länkar

Sök i bloggen

Många Fler Bildrar


Skapa flashcards