Här ligger jag på soffan i dagar och känner mig ledsen och övergiven. Jag har ingen att fira nyår med och ingen kommer för att hälsa på, knappt nån ringer eller skriver och undrar hur jag mår.
Men, så läser jag ett inlägg av en person som är allt annat än fysiskt ensam – 11 barn och en partner - och känner sig ” trött, sliten, ledsen, uppgiven, hopplös och besviken” ändå.
Hur livet kan te sig och hur känslorna liksom lever sitt eget liv. Man kan vara fysiskt ensam, men inte känna sig ensam, man kan vara fysiskt omringad av människor, men ändå vara ledsen. Det är inte hur det ser ut omkring oss som definierar känslorna, det är vårt eget inre. Inget vi ofta kan styra över, men vi kan försöka i alla fall.
Jag fick en liten knuff av att läsa den här personens berättelse och kanske var det det som behövdes för att jag känslomässigt skulle sluta tycka synd om mig själv igen. Jag vet att jag kan roa mig själv, jag har massor med saker att pyssla med: snickra, göra smycken, skapa i lera, handarbeta, teckna, måla , fota och skriva som exempel. Jag är rätt okej på allt detta, men när lusten inte infinner sig är allt tråkigt och ingenting passar.
Jag tror i och för sig inte att det är helt nyttigt att aldrig vara ledsen, att alltid sträva efter att vara nöjd och glad, vi har väl känslor av en anledning, tänker jag.
Om jag aldrig är ledsen, lär jag inte heller kunna vara jätteglad, om jag aldrig blir arg över orättvisor, som exempel, lär jag aldrig bli nöjd med det jag har.
Det är så himla lätt, särskilt idag med allt ytligt positivt och lyckligt som postas på nätet, att tro att alla andra är lyckligare och jag är den enda som har det så här. Fast så är det ju inte. Jag postar numera också bara positiva saker på sociala medier, för ingen gillar bittra inlägg om ensamhet och det är ju gilla man är ute efter eller hur? Gilla i den bemärkelse att man får känna sig bekräftad, man tror att det innebär att man är bra på något sätt, men tänk över hur mycket tankemöda du själv lägger ner på varje lajk du gör – inte mycket eftertanke , eller hur?
Jag är inte ute på sociala medier så mycket nuförtiden, för taket är både så himla högt och så himla lågt därute och jag orkar inte med kontrasterna, det hårda tonläget, de hemska nyheterna och egoismen. Jag håller mig mycket för mig själv och då man inte syns i medierna, glöms man bort.
Nu har jag tack och lov slutat att definiera mig själv på vad som lajkas och inte, jag definierar mig själv för den jag är, även om det inte uppskattas av alla och jag är mer ensam än jag har lust till.
Det är nog lite lika IRL som på nätet, syns inte – finns inte.
Jag kan heller inte förvänta mig att andra ska höra av sig och vilja vara med mig, det är inte mitt beslut. Jag kan och vill inte ha något ingen vill ge frivilligt.
Jag har börjat en resa där jag har bestämt att jag ska leva mitt liv och göra sånt jag mår bra av, jag har sagt till mig själv att alla känslor är okej – gräv bara inte ner dig i dom för länge.
Det är okej att känna sig ensam, det är okej att ha tråkigt, det är okej att vara ledsen, det är okej att inte ha lust, det är inte roligt nej, men det är okej.
Mitt liv ska inte bero på om andra finns i min närhet eller om de hör av sig, mitt liv ska kunna funka ändå.
Under storhelgerna är det lite extra jobbigt att vara ensam, för så många samlas med vänner och familj då, vilket jag inte gör (förutom med mamma, som jag för övrigt är väldigt tacksam över) och då känns det lite extra i hjärtat, men snart är helgerna över och jag kanske kan ta mig ut för att åka lite skidor, kanske 2018 kommer bli det året jag klarar av att ta mig ut på promenader eller cykelturer helt på egen hand, kanske kommer 2018 bli det året då jag den mesta tiden inte känner mig ensam, även om jag är det.
När den värsta ledsamheten har lagt sig, ska jag ta itu med mitt igen och gå tillbaka till att leva för min egen skull, allt annat är bonus.
Just nu är jag inte riktigt där än, men när dagarna bli ljusare vardagen tar vid, så kanske den där jävlar-anamma-Nena kommer fram igen och jag klarar ett år till.

Gott nytt år på er oavsett vilket känsloläge ni har! <3

 

viveka

31 december 2017 14:26

Gott nytt år till dig också!
Du är på rätt väg, bara fortsätt framåt.
Våren är på gång.

http://woodland"bloggplatsen.se

Helena Börjesdotter

31 december 2017 21:35

Tack Viveka!

Ja, jag är på rätt väg och jag tror jag kommer klara det, som alla andra gånger :)

Kram till dig!

 

Elena

31 december 2017 15:26

Älskade vännen! Jag känner så där oxå fast jag har Kent och hans/våran helt underbara & älskade släkt! Här i Härjedalen och i Östergötland. Vi har inte heller mågra besök för folk vill inte tränga sig på för att vi har våra kroniska sjukdomar. Så vill inte folk störa. Plus att man tackar oftas nej när man blir bortbjuden för man inte orka och har ont. Jag önskar dig ett sjuhelsike år 2018 med kärlek. Vänskap,glädje,rikedom och en kropp och själ som gör som du vill! Jag finns här för dig i alla lägen! Kramar i massor! Från Elena & Kent. Vi firar nyår i våra sängar trötta och värkande kroppar. Dom senaste åren har vi sovit på tolvslaget. Så glanorösa är vi! Haaaa! Haaa! 😊 Kramar i massor igen! Glöm ej bort att du är värdeful vännen 😍 ❤ ❤ ❤

Helena Börjesdotter

31 december 2017 21:39

Kära Elena!

Du är otrolig, har alltid nåt gott att ge fastän du har det så jobbigt själv.
Det är ju så hos mig också, att jag måste tacka nej när jag inte orkar och så blir det jobbigt för alla med min allergi.
Jag är glad att ni har varandra du och Kent.
Tack för att du erbjuder dig att finnas, det är den bästa gåva man kan få.

Stora kramar till er båda!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ett funktionshinder, ett som sitter i hjärnan: ADHD med autistiska drag. Detta gissel, som gjort mig handikappad på många sätt. Denna bra sak, som gör mig kreativ och humoristisk. Problemet med att ha ADHD och vara kreativ är att man har e...

För lite sedan låg jag hemma på soffan och tyckte synd om mig själv för att jag var ensam och hade tråkigt, så jag bestämde mig för att lägga mig i sängen och kolla på nåt streamat. Ni vet hur det är när man har så där jävla tråkigt att ingenting pas...

Jag föddes sjuk, har alltid varit sjuk och kommer alltid vara sjuk. Massor med olika sorters sjuk, jag har typ 13 olika diagnoser på kroniska sjukdomar eller tillstånd, både i kroppen och i psyket. Det har gjort att jag pendlat mycket i måendet i kro...

Har av påkommen anledning (bland annat val) funderat rätt mycket ett tag på hur vi människor fungerar i olika situationer och hur vi agerar utifrån empati och solidaritet eller bristen av.I dessa valtider ser jag hur vänskaper förstörs och bekantskap...

     Från några dagar före midsommar till någon dag efter helgen så har jag upplevt kärlek i många av dess former och varianter. Det är otroligt fantastiskt att det kan samlas så mycket kärlek av olika slag under några få korta dagar i ens liv. De...