Visst är det roligt att pyssla... speciellt om man får hålla på med det man gillar?

Jag för min del gillar att dona i träggårn, snickra, pynta, gräva, måla, gräva lite till, plantera, snickra igen, måla, gräva, gräva, gräva... och plantera mer - till exempel. Det är bland det roligaste jag vet: Att skapa!
    Det är ju så det är att vara konstnär, man skapar! Man behöver liksom inte vara Van Gogh, Bob Geldof, Prins Eugen, utbildad trädgårdsmästare eller nåt annat avancerat. Man behöver liksom bara göra det som faller en in och som man tycker om. Matlagning till exempel, är ju ett dagligt skapande.

    Nu har jag uppenbarligen fått skaparnoja, jag skapar och skapar så det sprutar skapande omkring mig. Jag hinner knappt sätta mig ner en stund så kommer jag på nån ny idé som jag måste utföra, vilket jag för det mesta vill göra NYSS! Nu går det ju inte att göra ALLT nyss... det går inte ens att göra allt NU... eller kanske det inte ens går att göra allt alls. Det verkar aldrig ta slut liksom. Men det är ju det som är kul. Resan kan ofta vara roligare än målet.

    Jag är ett konstverk själv faktiskt, ser ut som ett lapptäcke... i färgerna, blått, gult, lila, rosa, beige och jordbrunt. Det är så vackert så :o) De blå, gula och lila lapparna är blåmärken i olika stadier... det rosa är alla utslag jag har överallt, beige är färgen på raggarbrännan och jordbrunt är färgen på mina fötter. Det är lögn i helvete att få rent dem, trots skrubbande i parti och minut. Men dottern har iaf förärat mig hälsprickeplåster så jag kanske slipper sprickorna. I alla fall nåt.

    På grund av att min lägenhet och min lilla trädgård ligger så att alla som ska till vårat hus går förbi där -  blir det som en kombinerad atelje, verkstad och vernissage på samma gång. Grannarna kommer och går, de följer mitt arbete både i smyg och helt öppet. Barnen är de som spanar på plats så att säga... oftast på exakt samma plats jag är på - vilket är både till nytta och glädje men ibland sååå irriterande. MEN de frågar alltid om de får kolla eller hjälpa till. För det mesta får de det. Hämta grejer, hjälpa till att plantera och så vidare. De blir liksom delaktiga i skapandet. Det är ju ändå deras gård också.  De brukar ställa sig och peka:

" Den blomman har jag planterat, de sakerna har jag snickrat, jag hämtade hammaren" etc.

De är stolta över sitt arbete :o) med all rätt!  Resterande grannar är lite mer tillbakadragna. Jag får dock så himla mycket beröm för det jag gör, både för att jag jobbar som en tok men också för att jag är påhittig och inte minst för att de tycker att det blir fint.

Jag är också STOLT över mitt arbete :o)

    Nu har jag ju också ett annat problem... nån jäkel har snott min stoppknapp!!

Jag skapar och skapar och skapar så jag glömmer tid och rum... och ork. Det är liksom ingen hejd när jag kommit igång. Jag märker att jag kanske hållit på lite för länge när ryggen håller på att gå av, jag inte kommer upp efter att jag bockat mig, att det är så mörkt ute att jag inte ser nåt längre och att dottern lite försynt undrar om det inte börjar likna mani. Kanske jag egentligen skulle må bra av att ta det lite lugnt... men vad sjutton... det är ju kuuuuuul :o))

    Nånting annat som blir lidande av mitt skapande är ju kontakten med släkt och vänner. Men jag har inte valt bort er jag har bara valt mitt skapande istället just nu :o) Jag tänker på er och jag önskar att ni kunde vara med mig här hemma. Att jag skulle få visa er, bolla idéer eller bara umgås. MEN tekniken är ju inte så dum ändå - mobiler, vanliga telefoner och internet - det gör ju att jag kan hålla kontakten... lite grann i alla fall. :o)

    Någon dag i en skapligt nära framtid ska det komma bilder på min konst. Förhoppningsvis går det att få ett hum om hur det ser ut i alla fall :O)

    Nu har jag nog hittat igen stoppknappen, känns det som, i alla fall för nu. Så jag säger:

 "På återseende" och uppmanar er att njuta av livet!!

Tillbaka till startsidan

http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/

 

Thomas

25 maj 2011 00:10

Ja om man ska hitta nån stoppknapp på dig så får man antagligen leta tills fan kommer och avlöser en, den enda som kan ha nån chans att hitta eller veta vart den är är du då... så vimsig som du är min kära vän så har du väl inte en enda aning du heller skulle jag gissa :)

Ser i alla fall fram emot bilder så man får se dina alster och skapelser :)

P&K
Thomas

http://patetiskabloggen.blogg.se

Helena Börjesdotter

25 maj 2011 10:47

Ja men ibland är jag övertygad om att nån har snott den... fullt övertygad... som en dement gammal dam med paranoia "det var en stygg en kâr som to pengran mine" " Ja men fru Larsson... de ligger ju här i kaffeburken"

Ungefär så är jag.... " Da ä nôn stôru fan sôm ha ti stôppknôppän å mä" ... hallstarrigt stirrande i maniska dimmor.... "finn att´n åt mä.. noooo! "

Jadå jag ska knäppa bildrar... nu har jag lite förebilder men inga underbilder men efterbilder kommer det iaf :)

Puss å Kram själver

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har ett funktionshinder, ett som sitter i hjärnan: ADHD med autistiska drag. Detta gissel, som gjort mig handikappad på många sätt. Denna bra sak, som gör mig kreativ och humoristisk. Problemet med att ha ADHD och vara kreativ är att man har e...

Här ligger jag på soffan i dagar och känner mig ledsen och övergiven. Jag har ingen att fira nyår med och ingen kommer för att hälsa på, knappt nån ringer eller skriver och undrar hur jag mår.Men, så läser jag ett inlägg av en person som är allt anna...

För lite sedan låg jag hemma på soffan och tyckte synd om mig själv för att jag var ensam och hade tråkigt, så jag bestämde mig för att lägga mig i sängen och kolla på nåt streamat. Ni vet hur det är när man har så där jävla tråkigt att ingenting pas...

Jag föddes sjuk, har alltid varit sjuk och kommer alltid vara sjuk. Massor med olika sorters sjuk, jag har typ 13 olika diagnoser på kroniska sjukdomar eller tillstånd, både i kroppen och i psyket. Det har gjort att jag pendlat mycket i måendet i kro...

Har av påkommen anledning (bland annat val) funderat rätt mycket ett tag på hur vi människor fungerar i olika situationer och hur vi agerar utifrån empati och solidaritet eller bristen av.I dessa valtider ser jag hur vänskaper förstörs och bekantskap...