Direktlänk till inlägg 24 juni 2011
Min pappa dog ifrån mig!
Min pappa
Född 31 Juli 1934
Död 22 februari 2011
Min pappa kunde vara en lite butter och tvär man, han hade rejäla principer - som han höll nästan tills han dog - och var det inte så att man ville "rätta in sig i ledet", ja då kunde man få bekantskapen upphävd. Han var en man som levde efter
sitt eget rättesnöre, han följde alla Svea rikes lagar, men utöver det var det hans regler som gällde. Han satte sig i respekt överallt och ibland i den betydelsen att folk nästan var lite rädda för honom. Men han slogs för det han trodde på och gick det honom emot så BLEV han tvär! Det han brann för - vara vad det månde vara - det kämpade han för, outröttlig!
Han har alltid varit en stark man också, rent fysiskt. Det har inte suttit fast hos den mannen.
Han jobbade i skogen först, efter det blev han byggnadssnickare
och sedan jobbade han på Byggnads som fackombud. Många, många var väldigt tacksamma för det pappa gjorde för dem - för han gav sig aldrig. Behövde någon hans hjälp, så fick de den – helhjärtat!
Min pappa var också oerhört, nästan extremt rolig faktiskt! Jösses vad många onda magar vi har haft genom alla tider. Han var genomsnäll, givmild och med åren en riktigt mjukis faktiskt. Det började väl luckras upp när barnbarnen kom och när
barnbarnsbarnen kom så var han nästan löjligt mjuk :o)
Min far levde , som sagt, efter sitt rättesnöre och sina regler, dessa var tyvärr inte alltid varken demokratiska eller rättvisa. Jag började ifrågasätta honom så fort jag möjligen kunde ha bildat mig egna åsikter och egen vilja – ungefär vid tre års ålder. Jag har alltid velat haft svar på saker för att jag ska kunna acceptera, men i många fall, väldigt många fall blev jag svaret utan när min pappa var arg på mig. Jag frågade varför jag behövde ”åka in på rummet” men det var då han tog tag i min
spinkiga arm och jag hamnade just där: på rummet – frustrerad och utan att veta varför.
Jag har många drag gemensamt med min pappa men jag är mycket mer anpassningsbar och har lätt att säga förlåt men det kunde inte min pappa. En, i hans ögon, oförrätt förläts nästan aldrig.
Av det lärde jag mig att ALDRIG låta mina barn vara utan svar.
Jag svarade på allt jag visste och det jag inte kunde tog jag reda på. Jag hade den devisen att: om någon hade vettigare argument för en sak så fick jag ge mig. Det har gjort att mina barn vet vad de pratar om och slipar sina argument noga. De är allmänbildade och – liksom jag – ger aldrig upp.
Min pappa älskade sin "lillpiga" som han kallade mig - vi var givetvis inte ovänner jämt - och mina syskon ansåg att jag var bortskämd, vilket jag kanske var i viss mån.
Jag föddes med allergi, astma och exem och på kvällarna skrek jag väldigt mycket. Pappa klarade inte av det där och frågade min mamma:
"Skâ ho ligg son å skrikä?" *
sen tog han upp mig och lät mig ligga på hans ben där han gungade mig tills jag somnade. Det kliade antagligen och när han strök över mig så blev jag lugn och kunde slappna av.
Många gånger när jag hade svåra astmaanfall så satt han maktlös och klappade mig på ryggen, det kändes bra för både honom och mig. Han mådde hemskt dåligt, min far, av att jag var sjuk så ofta och han inget kunde göra. Det hände att jag var medvetslös i ambulansen och han fick köra efter i bil till Östersund ( i femton mil) utan att veta om jag var död eller inte. Jag förstår honom hans kval.
Något vi alla har fått av honom är ett stort intresse för skog och mark, fjällen och fisket. Jag kunde i unga år göra upp en eld, rensa fisk, koka kaffe över öppen låga - vi lärde oss att göra det vi kunde av det vi hade. Har man inte oändliga resurser så får man ta till det som finns.
Jag har alltid fått vara med min pappa, jag fick måla lekstugan, jag fick snida figurer på vedbacken, jag fick snickra en pall efter att han visat hur jag skulle göra, dra slipstenen, klippa gräset eller slå med lien. Jag lärde mig att tapetsera, att slakta
och mamma lärde mig att sylta och safta – göra långkok och rensa lingon. Något han aldrig lyckades lära mig dock – till min sorg – var att få fisk i Bôrn (Linsellborren)
Vi har krigat många gånger i livet och kärleken har kommit och gått men vi har varit obrytbart bundna till varandra – vare sig vi ville eller inte. Vi har under stundom inte ens pratat eller umgåtts med varandra till och med under så lång tid som ett par år. Men han har nästan alltid ställt upp – han har hjälpt mig från ruinens brant mången gång och har jag varit sjuk har han slängt sig i bilen och åkt utan att tänka.
De senaste åren har vi kommit varandra närmare och när pappa köpte en dator (kors i alla tak som finns) så hade HAN plötsligt ett behov av MIG! Det kändes hemskt bra. Vi skrev till varandra och i breven kunde han uttrycka saker han aldrig kunnat säga. Jag delade mina alster med honom och han tyckte om det jag skrivit.
SEDAN GICK HAN OCH DOG!!!!???
En helt frisk man, bara 76 år gammal, går bara och dör!!?? Han dog där han stod!! Ett försvagat kärl i hjärnan brast och han var död innan han nått marken!
När min syster kom och berättade att något hade hänt och att det hade hänt min pappa blev jag som ett skadat djur, jag kved och jag skrek:
"inte min pappa, nej nej nej, det får inte vara sant...
...Inte Min Pappa!!!"
Men det var tyvärr så sant att livet stannade en sekund!
Hur skulle jag kunna leva vidare utan min pappa, han som tagit så stor plats i mitt liv - på gott och ont? Det skulle inte gå!
Det är klart att det går fastän man inte tror det. Jag har det jobbigt med min sorg och längtan, alla har väl det men jag orkar inte bry mig om deras sorg – jag har min egen! Jag motar den oftast ifrån mig men här i mitt barndomshem - där pappa levde alla sina 76 år – kan jag inte komma undan och det gör så ont!
Min pappa hade en passion i livet – förutom mamma - det var att fiska! När kraftbolagen började bygga ut Ljusnan på 70-talet så satte pappa igång med ett motigt och jobbigt arbete med att försöka skydda den delen i Ljusnan som heter Linselborren (Bôrn på Härjedalska) - där han fiskat sedan han var liten.
2002 fick han området skyddat som naturreservat och iordningställde ett museum över flottningen. Han lyckades få länsstyrelsen att bekosta restaureringen av flottningsleder och stenkistor.
Detta var hans livsverk!! Han var stolt över det – med all rätt!!
Jag är så oerhört glad att han fick uppleva detta, att han hann se resultatet av sina mödor – trots att inte många av byns medlemmar talade om för honom att han gjort det bra. Det var han besviken över, för som så ofta, är man inte profet i sitt eget hemland – och han fick berömmet postumt.
Här är en länk till Linsells hemsida där ni kan läsa om både
reservatet och museet i Linsellborren:
Äras den som äras bör, för han var ju givetvis inte ensam om att göra detta!
Nu vill jag visa bilder på min pappa och från mitt älskade Bôrn, där jag från min första sommar - för 46 år sen – varit minst 30 midsommaraftnar och fiskat! Alla
mina barn, mina syskon och deras barn har varit dit många gånger.
DET ÄR ETT LITET
PARADIS!
Jag tror att min pappa är där och fiskar nu!
Klicka på den första bilden så blir det ett bildspel med större bilder!
SOV GOTT PAPPA!
* = Ska hon ligga sådär och skrika?
Tillbaka till startsidan
http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/
2011-06-24 21:30
Jag har ett funktionshinder, ett som sitter i hjärnan: ADHD med autistiska drag. Detta gissel, som gjort mig handikappad på många sätt. Denna bra sak, som gör mig kreativ och humoristisk. Problemet med att ha ADHD och vara kreativ är att man har e...
Här ligger jag på soffan i dagar och känner mig ledsen och övergiven. Jag har ingen att fira nyår med och ingen kommer för att hälsa på, knappt nån ringer eller skriver och undrar hur jag mår.Men, så läser jag ett inlägg av en person som är allt anna...
För lite sedan låg jag hemma på soffan och tyckte synd om mig själv för att jag var ensam och hade tråkigt, så jag bestämde mig för att lägga mig i sängen och kolla på nåt streamat. Ni vet hur det är när man har så där jävla tråkigt att ingenting pas...
Jag föddes sjuk, har alltid varit sjuk och kommer alltid vara sjuk. Massor med olika sorters sjuk, jag har typ 13 olika diagnoser på kroniska sjukdomar eller tillstånd, både i kroppen och i psyket. Det har gjort att jag pendlat mycket i måendet i kro...
Har av påkommen anledning (bland annat val) funderat rätt mycket ett tag på hur vi människor fungerar i olika situationer och hur vi agerar utifrån empati och solidaritet eller bristen av.I dessa valtider ser jag hur vänskaper förstörs och bekantskap...
Nena, dä ä ja dä.
Jomenvisst. Nu är jag här...alltså just här och ingen annanstans.
För att klargöra det hela citerar jag Fem myror är fler än fyra elefanter:
"där är där, där man inte är, här är här, där man är"
Annorlunda
men ändå en helt ovanlig människa...
Vad jag skrivit
- Internationella funktionshinderdagen 3 december
- Så underligt - om att känna sig ensam.
- Hemligheten
- Kanske är det helt normalt?
- I morrn tänker jag fortsätta att försöka bli en bättre männi...
- Kärlek i alla möjliga och omöjliga former, plus lite misstro...
- Hemma på Ämbarbo - mitt nya hem
- Ommöblering
- Om en gammal "Ny fotogrejj"
- Mitt julaftonsprojekt
- Hämnd, tyranni och Alla Helgon
- Sneak Peak Hemsidebygge
- Du ska inte tro att du är något!
- Något att älska och vara rädd om.
- Bakom de låsta dörrarna på avdelning 10 A
Kategorier
- Allmänt (12)
- Bipolärt (7)
- Familj (2)
- Fotoklubben (1)
- Fototriss (3)
- Krönikor (11)
- Kärlek (12)
- Prosa och poesi (0)
- Ämbarbo (1)
- Ömse (11)
Bildrar
Vem där?
Arkiv
Länkar
- Balans, föreningen för de som har någon aknytning till Bipolära sjukdomar.
- Bipolärt forum: Bipolarna
- Börjesdotters galleri.
- Fototriss
- Krönikor på Hedeinfo
- Linsells hemsida
- Patetiska Bloggen
- Språkrådet