Direktlänk till inlägg 4 oktober 2011
Har suttit i natten och läst min pappas egna ord i berättelsen om hans liv. Skönt att "höra" honom berätta för mig. Jag har gruvat mig så hemskt för det, men det kändes skönt.
Jag har hemskt ont i urinblåsan och har suttit med värmekudde hela natten, för att lindra smärtan tills jag ska till doktorn i morrn och tänkte att jag nu skulle ge mig i kast med att läsa pappas bok, när jag ändå är uppe. Det tog ett bra tag innan jag vågade.
Läste pappas ord och det var intressant och spännande och roligt. Efter något kapitel orkade jag dock inte mer och började gråta. Jag grät för att jag hade ont, jag grät för att jag är jättetrött.
Jag grät för att jag visste så lite om min pappa, jag grät för att vi kommit varandra så nära på slutet att jag kanske kunnat få veta allt sådant av honom direkt.
Han hade ju skrivit klart "boken" och hade jag fått läsa den då, när han levde så hade jag ju kunnat fråga saker och pratat med honom om det.
Jag grät för att jag på slutet älskade min pappa - precis som han var - även om jag var arg på honom ibland.
Jag grät för att jag saknar honom, för att jag längtar efter honom och för att jag blir frustrerad för att han aldrig kommer och hälsar på nån gång!
Jag grät för att han inte får veta att jag har hittat någon jag tycker om. Jag grät för att han ligger i en grav, och det är nog nästan det värsta - att han prompt skulle ligga i en grav, i jorden.
Jag är arg på honom för det. Jag vill inte att han ska ligga där!
Men jag är GLAD för att jag kan "höra" hans ord, att han "berättar" för mig. Jag är glad att jag hann säga:
"Jag älskar dig"
Jag önskar bara så hett att jag äntligen hade kunnat få lära känna den pappa som jag levt med i 46 år, att vi kunnat få några fler år att närma oss varandra ännu mer på. Att jag skulle ha fått chansen att säga "Jag älskar dig" fler gånger!
Jag saknar dig pappa, jag längtar efter dig och vill inte vänta längre på att du ska komma och hälsa på! Jag vill höra din röst i telefonen igen, jag vill känna doften av ditt rakvatten. Jag längtar efter känslan av dina mjuka och rutiga flanellskjortor - jag har dem i min garderob, men jag vill att de skall sitta på din varma och lite böjda kropp.
Jag önskar jag fick höra ljudet av dina tofflor över golvet, dina snörvlingar när du kommit in efter att ha matat hunden eller skottat snö, hämtat dricka till julbordet och jag saknar känslan av din hand på min axel. Jag saknar dina mail och dina upptåg, jag vill skratta igen åt att du skrattade så hejdlöst åt dina egna skämt.
Jag önskar jag fick sitta i rummet i Hellix, i Linsell - ditt hem - och prata om allt möjligt, bara du och jag.
Jag tror jag ska gråta lite till, för att du försvann från mig, men ändå lämnade dina ord till mig att läsa. Jag ska gråta av saknad och lättnad. Jag kan alltid gå tillbaka till dina ord och i framtiden "höra" dig, när jag saknar dig!
Älskade pappa, kom tillbaka!
Tillbaka till startsidan
http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/
Jag har ett funktionshinder, ett som sitter i hjärnan: ADHD med autistiska drag. Detta gissel, som gjort mig handikappad på många sätt. Denna bra sak, som gör mig kreativ och humoristisk. Problemet med att ha ADHD och vara kreativ är att man har e...
Här ligger jag på soffan i dagar och känner mig ledsen och övergiven. Jag har ingen att fira nyår med och ingen kommer för att hälsa på, knappt nån ringer eller skriver och undrar hur jag mår.Men, så läser jag ett inlägg av en person som är allt anna...
För lite sedan låg jag hemma på soffan och tyckte synd om mig själv för att jag var ensam och hade tråkigt, så jag bestämde mig för att lägga mig i sängen och kolla på nåt streamat. Ni vet hur det är när man har så där jävla tråkigt att ingenting pas...
Jag föddes sjuk, har alltid varit sjuk och kommer alltid vara sjuk. Massor med olika sorters sjuk, jag har typ 13 olika diagnoser på kroniska sjukdomar eller tillstånd, både i kroppen och i psyket. Det har gjort att jag pendlat mycket i måendet i kro...
Har av påkommen anledning (bland annat val) funderat rätt mycket ett tag på hur vi människor fungerar i olika situationer och hur vi agerar utifrån empati och solidaritet eller bristen av.I dessa valtider ser jag hur vänskaper förstörs och bekantskap...