Då har vi kommit fram till avdelningen: Lättja, dåligt samvete, manliga fruntimmer och allmän förnekelse.

Jaha... å hur i hela friden tänker hon nu? Nja... som jag alltid gör... svellut*.

    Jag stod och diskade nyss och så flög fan i mig och jag tog tag i den lortiga duken som låg bredvid spisen. Den har skrikit "tvätta mig!!" länge nu... så jag svarade:

"jaja tjatmåns" och plockade bort den.

    För att kunna plocka bort den så var jag ju tvungen att plocka bort alla grejer som brukar stå på den.... krukor, kaffeburkar, pynt och annat onödigt. En fin skärbräda som dottern gjort i slöjden står som kronan på verket, längst bak mot kaklet. Mycket vackert och hemtrevligt. Men... när jag tog bort även denna prydnad tittade några poppade popkorn fram...

"tittut!!"

"Men hej... här ligger ni och skräpar".

Det är minst ett år sen jag poppade popcorn sist! Nåja... nu grämer jag ju mig inte såå värst över det, det hade ju varit värre om där låg en död råtta eller nåt liknande.

Detta kom mig osökt att tänka på tvätt. Men först fenomenet disk!

    Där jag stod och pysslade med dukar och diskmedel och allt vad man kan behöva kom jag osökt att tänka på det här med disk... apropå döda råttor alltså.

Jag har en diskmaskin, det är en mycket praktisk maskin... det vill säga när man använder den som den är tänkt att användas. Man fyller diskmaskinen, ställer in rätt program och låter den tuffa på tills den är klar. Efter det skall man då plocka ur den för att kunna fylla på den igen och på så sätt få kretsloppet att gå runt utan gnissel. MEN... där kommer den allmäna förnekelsen och lättjan in i bilden.

När maskinen är klar och man öppnar luckan så är det ju oftast rätt varmt och fuktigt där så då tänker jag ju:

 "tja jag väntar ett tag med det" 

    Dan efter så har det ju samlats en nätt liten disk igen... fast nu i diskhon eftersom diskmaskinen inte alls är urplockad. Jag säger lite sådär som fruntimmer gör...tänka-högt-ut-i-luftenstuket...

"herregud, vi måste ta och plocka ur diskmaskinen...jag hatar när det står disk på bänken" och förväntar mig att dottern ska snappa upp vad jag egentligen menar: "plocka ur diskmaskinen unge... för jag plockade minsann i den".

Där kommer då manligheten in, för hon svarar lite förstrött:

 " jaha" och fortsätter med det hon håller på med.

Efter ytterligare en dag så kommer jag på den briljanta idén att vi ska dela på sysslorna... rättvist. Den ena ställer IN disken och den andra plockar ur den. Jo men det går dottern med på för då hade jag ju riktat mig direkt till henne.

Sagt och gjort... det går en dag till och jag börjar bli smått förtvivlad över ansamlingen på diskbänken och utbrister:

 "fan... vi MÅSTE göra nåt åt diskskiten!!"

Så gläntar jag på luckan och upptäcker att den visst ÄR urplockad...förmodligen dan innan till och med. Sprägman** sprider sig i mitt ansikte och jag går ut på min baltan*** för att i ren förtvivlan rensa lite i blomkrukorna.

Efter ett tag hör jag inne ifrån köket:

" Fan mamma det STINKER här... diska!!"

"Nej då" svarar jag lite lättsamt och glättigt "det doftar bara lite från broccolin som blev över igår"

Skämsig ställer jag mig iaf till sist och tar tag i eländet... passar på att ställa soppåsarna innanför altandörren för vidaretransport till soprummet och tänker: "dom tar jag med mig nästa gång jag går ut!"  Ja och så vidare....

    Då kommer vi till avdelningen: tvätt. Tvättmaskiner och torktumlare och sådant är ju också väldans bra uppfinningar. Japp... och ni kan ju gissa...

" Å herregud... vi måste tvätta..."

"Jaha...."

Jag tänker:

"Jaja... det är lugnt, vi har ju bra med underkläder rena så det gör ju inte såå mycket att tvättkorgen är övermogen!"

Jag kollar läget - bara för att - i underklädeslådan. Där ligger ETT par trosor och lyser som ett stoppljus!! I sällskap har de EN bh som lyser exakt lika skarpt.

Paniken utbryter och jag springer vilt med fladdrande armar ut i tvättstugan för att få tag på en paniktid... nope... om 3! dagar! Jag fladdrar tillbaka in och ropar till dottern:

" Fan... vi får handtvätta underkläderna nu"

"Jaha..." 

   3 dagar senare: Tvätttid...skönt! Tvätta går ju bra, i våran lilla familj är vi rättvisa och demokratiska när det kommer till tvätten. Vi går varannan gång. Funkar utmärkt.

Ända tills.... ja just det... man ska plocka UR tvätten ur tvättbaljan...

"vi tar reda på det här i morrn va?" säger jag till dottern "Jag orkar bara inte nåt mer idag"

"Okej" får jag till svar.

 Är jädrigt nöjd med det beslutet och kastar mig in i rummet och slår på alla tekniska apparater jag äger och har. Tv, dator, mobilen... helst också videon och DVD:n...fastän jag inte kollar på nån av dem.

"Visst är det väl mysigt att umgås?" frågar jag sådär fruntimmersaktigt igen och får svaret:

"mhm"

Tja.... några dagar senare upprepar sig det hela - som en måncykel ungefär.

"Fan...vi måste plocka ur tvättkorgen"

Resten kan ni vid det här laget.

Jaha, tänker ni, vart kommer det dåliga samvetet in då? Ja ser ni... det har jag inget i det här fallet och det är jäädrigt skönt!

Sådana är vi... men DET är vi å andra sidan jädrigt BRA på :o))

   * = Virrigt

 ** = Rodnaden

*** = Altanen

Tillbaka till startsidan:

http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/

    Lottobollar är ett begrepp som jag har myntat utifrån en liten defekt jag har.

Jag lider nämligen av en form av afasi som gör att det kommer ut de märkligaste orden i de märkligaste sammanhang.

    Om ni tänker er alla ord -  som ni kan -  vara lottobollar i en sådan slumpmaskin som drar lottonumren varje vecka. Orden kommer alltså ut slumpvis utan att man kan göra något åt det. Man tänker helt rätt men ut kommer något helt annat än det man tänkte säga. Afasin innebär också att man tappar ord... man söker och söker i minnet men fram kommer svammel och hittepåord. Det här kan hända om man har varit djupt deprimerad en lång tid. Det kan alltså bli bestående skador på hjärnan om man inte får rätt hjälp tidigt.

   Det händer också när man ska skriva... jag kommer inte på ordet jag vill använda men kopplingen mellan fingrarna och hjärnan har jag koll på så jag har tid att använda andra ord men kopplingen mellan hjärnan och talorganen har jag sämre koll över.

    Detta kan ju verka jobbigt men för det mesta är det askul... har man bara en hel del självironi, självdistans och en hel hög med galghumor så kan man nästan skratta ihjäl sig ibland.

    Jag ska ge några exempel:

     Jag och dottern satt ute på altanen härförleden, vi drack lite vin och babblade en massa. Jag satt samtidigt och funderade på hur jag skulle förnya min altan och säger till dottern:

 " Jag tror det skulle bli jättebra med en sån där.... öh...äh...öh... stapet.. nej... citroën... nääää.... stapet... näjj määän... va fan.. en sån där man har blommor på vettu... en stockholmare..."

Där bestämde dottern att vi skulle bestämma oss för att det jag menade hette "stapet"! Vi skrattade hejdlöst bra länge åt det. Efter en timme eller så ropar jag allt vad jag orkar, rätt i ansiktet på dottern:

 "PIEDISTAAAAAL"  

vilket utlöste ännu ett hejdlöst anfall.

   En annan gång satt jag och pratade med en kompis och skulle säga: 

"han har tydligen också dyslexi" 

men ut kom :

 "han har tydligen också klamydia" !

Så tôllut*!  Man får sådana där explosiva garvattacker av sånt så man får ont överallt :o)

   Jag satt hos en läkare och skulle berätta att jag lider av panikångest. Vi samtalar om olika saker och jag räknar upp alla olika diagnoser jag har:

" Tja... jag har ju astma och allergi men jag lider ju av utvecklingslära också"

"Du gör VAD?" utbrister läkaren.

"Tja... lider av panikångest då... om det nu ska vara så petnoga" sa jag med glimten i ögat.

    En av mina allra käraste vänner lider av samma fenomen. Hon har varit sjukskriven i över tio år... hon har en massa anledningar till det också och som med allt så påverkar det ena det andra åt det ena eller andra hållet. Depression över sin situation har drabbat även henne, hon fick dras med eländet i flera år. Detta gjorde att hon utvecklade samma form av afasi som jag har. Hennes läkare - som för övrigt forskar om sjukdomen Fibromyalgi - fick höra om mitt namn på fenomenet "lottobollar"  och undrade om han fick använda det i sin forskning :o) självklart fick han det.

    Nåja.... i alla fall så när vi pratar med varandra så blir det hemskanst gôrstôllut**

emellanåt. Fördelen är att vi båda förstår lottospråket så vi kan prata med varandra obehindrat :o) En gång stod jag i fönstret som vetter ut mot Ljusnan och tittar på isen som ligger där och säger till min vän:

"Nu håller osten på att smälta"

hon svarar omgående:

 "äh.. här har vi fan ingen smältost än" 

efter ett tag upptäckte vi att vi pratade om ost... fastän det var isen på Ljusnan och isen på hennes sjö vi menade :o) Om man som utomstående skulle försöka hänga med i våra diskussioner får man nog klia sig både en och flera gånger i huvudet.

   Mina vänner och släktingar har vid det här laget lärt sig att för det mesta tolka mitt språk... det innebär även att tolka mina arm och handviftningar som jag förtvivlat försöker göra mig förstådd med istället för ord. Häromdan var dottern och jag på affären och jag utbrister

 " ja just det" och gorde pumpande rörelser med handen rakt framför ansiktet på henne.

Nu hade jag tidigare nämnt att jag ville ha en häftpistol så hon förstod ju vad jag menade men det såg så jädra dumt ut så vi garvade nästan hela tiden vi handlade. 

     Tidigare samma dag ringde min vän och försökte förklara för mig vad hon skulle köpa på en affär med verktyg i...

" En sån där..." sade hon och så gjorde hon ett ljud som lät lite som en aprilkatt... "oiiiiiii" 

"jaha" sa jag " en sån där uuuuu"... fast i en lägre tonart...

 "näää" sa hon " en sån här... oiiiiii" 

 Jahaja... tro vad hon menade dådå? Jag frågade... då talar hon om att hon satt på en bänk utanför affären och viftade hejvilt med händerna för att försöka få mig att förstå vilken sorts maskin "oiiiii" var för något och samtidigt pratade med "öronpluttar" i öronen så ingen såg att hon pratade i telefonen. Hon sa:

 " fan... nu måste jag sätta mig på händerna annars kommer de med tvångströjan"  

Men vad sjutton... lite får man ju bjuda på :o)

   Det var för övrigt en polermaskin hon skulle köpa till sin bror :o)

    Jag tänker göra en lista på alla lottobollar som jag kommer i håg från förr och försöka fylla på eftersom de dyker upp :o)

    Ett alldeles utmärkt ord för en sån förteckning skulle vara Mexicon men det har min vän copyright på :o) så det får helt enkelt bli "lottobollslista" 

  * = tokigt

** = jättetokigt

Tillbaka till startsidan

http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/

Ömse ja... om detta ämne kan man säga en hel del ömse.

För att alla ni två läsare ska förstå vad jag skriver om tarvas kanske en förklaring av ordet ömse.

Ömse: Allt möjligt, lite ditt och datt, olika jox och lika jox... ja ni fattar galoppen.

John Dahlberg var för övrigt en ganska stor och rätt märklig prick som bodde i Linsell... undertecknad hann tyvärr inte träffa denne legend - han avled nämligen innan jag föddes. Däremot har jag hört en hel del om honom. Det mest kända är ju citatet ovan: "dä ä ömse" vilket han yttrade vid de mest skilda tillfällen. Detta kunde användas i princip i alla situationer. För... det är nämligen ömse jämt och ständigt.

Legend å legend... å hört å hört... jag drog väl till med en lätt överdrift där... eller jag överdrev en stor smula...alltså... jag har ingen aning om han var en stor eller liten prick.... jag vet inte om han var särskilt märklig heller... nope...egentligen vet jag inte ett jota om karln... inte ett dugg... näjj... jooo.... :o) Han SA faktiskt "dä ä ömse" om allt möjligt.

I mitt liv har det - och är - ömse... mânn gång (alltid) faktiskt. Inte nog med att man ÄR ömse, jag beter mig nog lite ömse stundom. En del skulle kanske kalla det ales (vilket betyder annorlunda) men det bjuder jag på - man kan också säga att jag är rätt frikostig med bjudandet av mig själver. Jag bjussar så gärna så, för jag har upptäckt att jag får såå mycket ömse tillbaka - i de allra flesta fallen -  en helt makalös massa kärlek av mina underbara vänner till exempel. Detta är liasom stommen i ett liv, tycker jag.

Sen apropå ömse - som av en händelse - händer det ju lite ömse i livet. Det är ömsom roligt ömsom mindre roligt, ömsom är det till och med riktigt hemskt och ömsom riktigt riktigt underbart. OM man inte skulle ha det ömse så skulle ju livet bli som en enda rak linje av oömse - vilket skulle vara oerhört frustrerande tråkigt. Jag är oerhört förtjust i ömse faktiskt. Utan ömse kan jag inte leva. Jag antar att det för er är exakt likadant. Ömse dagan.

Som ni kommer att märka så kommer jag att skriva OM ömse men också ömse på riktigt, det vill säga till exempel på dialekt - i första hand Härjedalska - och andra dialekter som passar som skriftspråk. Jag kommer att blanda ömse språk, norska, danska (vilka i skriften äro extremt lika) engelska, och lite Ömse språk. Det sistnämnda är mitt samlingsord för alla ömse språk - logiskt va? - som finns i världen - jag hälar (ett typiskt exempel på ömse - detta är nämligen en försvenskad form av ordet hâlâ som betyder: orkar inte, ids inte. I alla fall i det här sammanhanget, det finns en hel del fler betydelser men det går jag in på senare) hälar alltså inte med att radda upp alla språk jag kommer att använda.

Nu tror ni kanske att jag KAN en massa språk men se där... nej nej nej... jag säger bara: Google translator! Man kan få de mest underliga översättningar därifrån. Det kan vara enormt roligt faktiskt.

Nå... nog om ömse.

Ömse tia ömse vär ( det här får ni gissa, jag hälar inte med att översätta ;o) 

Grattis till alla som kan behöva ett grattis.

Nena signar off.

Puss och kram 

Tillbaka till Startsidan

http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/